Den 1 juni 1988 tog min familj över dåvarande Strömsborg och döpte om det till familjenamnet Boman. Vår intention har alltid varit att Bomans ska vara en oas för gäster av alla de slag. Jag är passionerat förälskad i Bomans och det tror jag alla våra gäster märker. Rysch och pysch göra sig icke besvär på dagens Bomans, Laura Ashley är ett minne blott… Med min stigande ålder ökar inslaget av djurprint, provocerande fotografier, konstböcker och inte minst mängden skor (Manolos, Louboutins, Guccis, Dolce Gabbanas) som gästerna lånar till middagen. Min stora rädsla som också driver mig, är att Bomans ska bli ett insomnat landsortshotell med chintzgardiner och Chesterfieldsoffor. På sommaren kan man ofta hitta mig på balkongen utanför festvåningen stirrandes ut mot Bomans prunkande trädgård med alla sköna loungemöbler. Gästerna ligger och slöar i möblerna, utebaren är öppen, musiken ljuder i trädgårdshögtalarna, fåglarna kvittrar. Alla njuter, inte minst jag. Ibland får jag nypa mig själv när jag tänker är det här verkligen mitt? Har jag varit med och skapat allt detta? Hur ska jag någonsin kunna sälja det? Jag älskar Bomans … när rabatterna får liv och allt börjar växa…då dyker Johan, vår antroposofiske trädgårdsmästare upp och tittar över rabatter och häckar. Han beskriver mycket poetiskt hur vi ska få hela trädgården att blomstra och hur blommorna ska må som bäst. Tror att han har samma syn på blommor och träd som jag har på Bomans. Nästan mänskliga egenskaper alltså. Lite knäppt… En viktig inspirationskälla för mig är hotell och restauranger världen över. Oriental Hotel i Bangkok, Nobu i Cape Town, L´Hôtel i Paris, Chez l’Ami Louis i Paris, Le Yacca i St Tropez… listan kan göras hur lång som helst. Idéer, känslor, musik, matinspiration, udda saker får åka med mig hem till Bomans. Välkommen hit! Kristin